IFRS är en internationell standard för redovisning, som regleras av International Accoutning Standards Board, en organisation baseras i London som arbetar för en internationell konvergens när det kommer till standarder för redovisning. Efter ett beslut i Europaparlamentet 2002 ska alla noterade europeiska företag tillämpa internationella redovisningsstandarder i sin koncernredovisning. Detta innebär att svenska företag har ett krav på sig att redovisa enligt International Financial Reporting Standards och International Accounting Standards. Dessa två standarder kallas tillsammans ofta IFRS.
Även om ditt företag inte är noterat kan du välja att följa IFRS i koncernredovisningen. En fördel med detta är att det blir lättare att jämföra din redovisning med den hos andra företag i EU. Det är också detta som är syftet med Europaparlamentets beslut: skillnaderna i redovisningspraxis mellan medlemsländerna ska minskas.
Ur ett svenskt perspektiv innebär IFRS att det blir svårare att jämföra inhemska företags redovisningar med varandra. De svenska reglerna som gällde tidigare var mer detaljerade, medan de europeiska reglerna anger riktlinjer för struktur, minimikrav och krav på tilläggsupplysningar. I IFRS finns heller inga specifika uppställningsformat. Det är tillåtet att dela upp omsättningen i omsättnings- eller anläggningstillgångar, och kort- och långfristiga skulder, beroende på vad som passar verksamheten bäst. Det går också att använda en klassificering byggd på likviditetsordningen.
IFRS 15
IFRS 15 är den senaste versionen av IFRS, och började gälla i början av detta år. En nyhet med denna version är att det nu finns ett krav på att upplysa om uppdelning av intäkter från avtal med kunder i olika kategorier även i delårsrapporterna. Intäkterna ska delas upp intäkterna i kategorier som visar hur ekonomiska faktorer påverkar intäkter och kassaflöden med avseende på deras karaktär, belopp, tidpunkt och osäkerhet. Vilka kategorier som finns specificeras i punkt B87-B89 i IFRS 15. “Fakta och omständigheter” ska avgöra i vilken utsträckning intäkterna ska delas upp i olika kategorier.
Exempel på kategorier som kan bli aktuella utifrån riktlinjerna i IFRS 15 är följande:
- Varans eller tjänstens typ
- Geografisk region
- Marknad eller typ av kund (exempelvis offentlig eller privat sektor)
- Avtalets art
- Avtalets löptid
- Försäljningskanal
Vilka kategorier som ska användas är en fråga för det enskilda företaget. Vissa bolag kan använda många kategorier, men för andra kan det räcka med att använda en enda. Uppdelningen ska utgå från befintlig information, och det är därför inte nödvändigt att ta fram ny information för att möjliggöra kategoriseringen.
Vad har IFRS 15 fått för konsekvenser i Sverige?
Ett uttalat syfte med IFRS 15 var att åstadkomma ökad transparens kring karaktären, storleken, tidpunkten och osäkerheten rörande företags intäkter. Av denna anledning innehåller standarden fler upplysningskrav än tidigare standarder.
Har det då blivit så? Har den nya standarden förändrat hur svenska medelstora och stora företag redovisar sin intäkter? Detta är frågan som ställs i en artikel i tidningen Balans, författad av två doktorer i redovisning. I sin genomgång konstaterar de följande:
- 85 % av de 158 företag som ingår i undersökningen rapporterar ingen eller oväsentlig inverkan på de belopp som redovisas.
- En fjärdedel av företagen kvantifierar effekten av övergången till den nya standarden.
- Tre företag rapporterar en effekt på eget kapital vid starten av 2018 som överstiger fem procent.
- I inget av de fall som redovisas i artikeln har effekten överstigit åtta procent.
Genomgången finns att läsa på https://www.tidningenbalans.se/wp-content/uploads/2018/11/IFRS_15_ovasentliga_eller_betydande_effekter.pdf
