Enligt årsredovisningslagens 2 kap 3 § första stycket utgör årsredovisningens delar, alltså balansräkning, resultaträkning och noter, en helhet som ska ge en rättvisande bild av företagets ställning och resultat. Skrivningen har införts till följd av EU:s direktiv 2013/34/EU om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag. Direktivet finns att läsa i sin helhet här.
Det råder dock stor osäkerhet bland svenska bolag som följer K2-regelverket om hur de ska tillämpa reglerna om rättvisande bild, och när dessa regler ska följas. I denna artikel gör vi ett försök att svara på några av de vanligaste frågorna, genom att presentera tre viktiga fakta som alla aktiebolag som följer K2 bör känna till.
Direktivet som introducerar rättvisande bild innehåller dock inte någon förklaring av begreppet, vilket gör att de olika ländernas redovisningstradition har blivit vägledande för hur det tillämpas i respektive land. Den aktör som kan göra den slutliga tolkningen av begreppet är EU-domstolen. Rättvisande bild skiljer sig från god redovisningssed, och är snarare en princip som ska användas för att tolka redovisningsbestämmelserna i det enskilda fallet, och undvika missvisande resultat till följd av att de generella normerna tillämpas alltför formellt. Rättvisande bild är en grundläggande redovisningsprincip, som syftar till att redovisningen ska återspegla den ekonomiska ställningen och det ekonomiskt riktiga resultatet. Mer djupgående information om skillnaden mellan god redovisningssed och rättvisande bild finns här.
1. Rättvisande bild gäller enbart årsredovisningen
Rättvisande bild är en form av kvalitetsstämpel på bolagets årsredovisning, inte på den löpande bokföringen. Den överordnade principen för den löpande bokföringen är att det ska vara möjligt att överblicka förlopp, ställning och resultat. De viktigaste åtgärderna för att uppnå detta är att bokföra i rätt tid, och att följa bokföringslagen.
2. K2 ger inte alltid en rättvisande bild
I vissa fall kan skulder, som kan vara väsentliga, saknas i balansräkningen. Ett exempel på detta är när ett företag gör en uppskrivning av byggnader och mark till deras taxeringsvärde. Det är inte tillåtet att göra avsättning för uppskjuten skatt i denna situation, och skulden kommer att saknas i balansräkningen.
Den vanliga lösningen på detta är att ge mer information i förvaltningsberättelsen, men det är extra allvarligt när det är en skuld som saknas, vilket har påverkan på väsentlighetsprincipen och på företagets eget kapital. Även balansräkningen måste nämligen ge en rättvisande bild. Om företaget inte kan uppfylla detta krav kan en lösning vara att byta till K3-regelverket. Då blir det möjligt att skriva upp fastigheten till verkligt värde, och göra en avsättning för uppskjuten skatt.
3. Styrelsen ska bedöma om årsredovisningen uppfyller kravet på att ge en rättvisande bild
Vissa tror att styrelsen inte behöver bedöma årsredovisningen, för att ta ställning till om den uppfyller kravet på att ge en rättvisande bild. I själva verket förhåller det sig tvärt om. God redovisningssed är en verktygslåda, innehållande flera verktyg, som används för att ta fram årsredovisningen. När årsredovisningen är klar ska styrelsen ta ställning till om den ger en rättvisande bild av företaget och verksamheten. Eftersom årsredovisningslagen säger att årsredovisningen ska ge en rättvisande bild är detta viktigare är normgivningen i K2.
